Jag kände verkligen att jag behövde komma vidare med någonting. Nu är along the line klar, jag behöver ett projekt eller någonting för att komma vidare.

Så jag gjorde en spontananmälan till Berghs. Det känns bra. Nu hoppas jag bara att de vill ha mig. Kursen börjar nämligen redan på måndag!

Plånboken blir kanske gladare om jag inte kommer in... Några tusenlappar kommer ryka från sparkontot, tur att man jobbat hela hösten. Det svider i plånboken men när jag tänker på att människor lägger samma mängd pengar på designväskor och liknande känns det bättre. Då är detta i alla fall aningens vettigare, tycker jag.

Hittade mitt gamla schema och plötsligt saknar jag gymnasiet mer än någonsin. Speciellt dom där fredagarna. Man anade inte hur bra man hade det det. Ni som fortfarande går kvar (och trivs förhållandevis bra), ta vara på tiden! Det är först nu i efterhand som jag insett hur bra man faktiskt hade det.

Visst, skolan var stressig på många sätt. Känslan av att aldrig vara ledig, att vara trött efter en hel skoldag och sätta igång med läxor var aldrig speciellt roligt. Man hade aldrig pengar och alltid prestationsångest.

Men jag saknar bildsalarna, jag saknar matkortet och framförallt saknar jag att man fick träffa sina vänner varje dag. Jag saknar att sitta kvar i skolan i bildsalen långt efter skoltid, jag saknar att jobba över med bilduppgifter tillsammans med folk från klassen (istället för ensam hemma) och jag saknar att bli utslängd av sura städare när klockan passerat sju. Jag saknar fotostudion vi byggde upp, jag saknar förrådet med material som man mer eller mindre fick ta för sig av, jag saknar inspirationen man fick från det de andra gjorde, jag saknar att alltid ha en uppgift att jobba med och känslan av att bli klar och få en ny.

Det närmaste jag kommer det är ateljen på förskolan där jag jobbar. Det är visserligen underbart det också, så fort pedagogen som brukar vara där är borta, då tar jag tag i några barn och smiter dit.

Åh. Nej jag tror bestämt att det är dags att jag börjar söka in till lite skolor till hösten.

Kanske inte världens bästa bild men hoppas ni ser vad det föreställer i alla fall.

Nämligen, det första vårtecknet jag hittat för i år. Knoppar!

Det finns ingenting som tynger mig så mycket som vintern. Jag tål inte mörker och känner mig allerigsk mot kyla. Visst, varm choklad och tända ljus i all ära. Men jag behöver sol annars går jag nästan under.

De senaste dagarna har jag därför mått så otroligt bra. Solen har ju kommit tillbaka och termometern får gärna sjunka så lågt den bara vill, bara inte solen försvinner igen. Och igår såg jag knoppar, blanda det med fågelkvitter och solsken. Då mår jag bra.

Nu har jag, efter många om och men, ÄNTLIGEN lyckats fixa designen ungefär så som jag hade tänkt mig. Är rätt nöjd men har fortfarande lite småsaker att fixa. Det kommer nog vara lite rörigt här några dagar framöver.


Så tryck på f5 ifall ni fortfarande ser den gamla designen.

Framsidan. Har ni redan sett. Jag vill gärna göra om den, det är den sidan jag gillar minst i boken. Mest eftersom sidan var brun och inte vit från början så det var svårt att färglägga den.

Sida ett. Personen på framsidan hittar en röd tråd på marken som säger åt honom att följa den.

Himla svårt att göra sidorna rättvisa i datorn. Den är mycket varmare i färgerna i verkligheten. Insåg nu att jag helt glömde att rita regndroppar på den första sidan. Bra där!

Texten på insidan säger "HI! And thanks, you have just open a sketchbook illustrated by me! My name is Hilda and I was born in Sweden 20 years ago. Currently I am working in kindergarden.
This book was inspired by the childrensbook 'historien om någon' by Åke Löfgren and Egon Möller-Nielsen
I have the dream of someday illustrate my own childrensbook.
Do you want to se more or just leave a comment? Just pick one of the sites below. thank you!
Enough with the words! Now on I will let the pictures speak instead!
Hilda Tillbom"

Sida 2. Han följer tråden genom hela staden, kulle upp och kulle ner. Till slut försvinner tråden ner i en kloak. Attans - tänker personen. Men han är för nyfiken för att låta bli att följa efter tråden
Samma här, mycket varmare i färgerna i verkligheten.

Sida 3. Som tur var fanns det en stege att klättra ner på.

Sida 4. Men tråden försvann ut i havet. Där fanns en tekopp - med segel som en riktig segelbåt. Undrar vem som lämnade den där?

Sida 5. Länge, länge seglar dom

Sida 6. Plötsligt försvinner tråden ner under ytan. Det är bara att hålla andan och följa efter.

Sida 7. Inne i slottet förebereder man för fullt inför kvällens middag. Golvet ska sopas och varenda ljusstake putsas. På ett bord hittar personen en flaska som säger drink me. Han tänker att det kanske inte är bra att dricka något bara för att flaskan säger så. Men snart kan han inte hålla andan längre.

Sida 8. Och så fort han sväljer den första klunken händer något magiskt. Han blir stor! (precis som Alice i underlandet) Han växer så mycket att slottet bara visade sig vara ett litet miniatyrslott i ett Akvarium. Akvariet tillhör en robot som blir avbruten mitt i kvällsmaten.

Sida 9. Tråden förvsinner ut i rymden! Där hjälper det inte att hålla andan. Som tur är får de låna robotens rymdskepp. Bara dom lovar att åka bums, roboten tycker inte om att bli avbruten mitt i kvällsmaten.

Sida 10. Länge, länge åker de genom rymden. Att styra rymdskeppet är väldigt svårt. Han har aldrig gjort det förut.

Sida 11. Det är svårt att landa rymdskepp också. De krashar in i planeten. Där väntar fyra personer med roliga masker. De vill bära honom på sin fina guldiga tron.

Sida 12. De snälla människorna med de roliga maskerna bär honom backe upp och backe ner.  Men framme vid staden tycker dom att han får gå själv.

Oj vilken skillnad det blev på den här bilden så här i datorn. Färgerna stämmer inte alls.. Måste skaffa mig en bra scanner för det här funkar inte.

Sida 13 Grattis på födelsedagen!

Oj då, hade visst glömt att färglägga lite på den här sidan.

Och så var sagan slut.

Angående texten så var det bara något jag skrev ner nu för att förklara lite vad som händer.

När jag gjorde boken lät jag den bli precis som det första jag tänkte vid varje sida. Jag vet att jag ofta tänker för mycket när jag ska rita något och därför blir blockerad. Så den här gången gjorde jag bara det första som föll mig in. Mycket i boken är kanske lite konstigt, just därför. Jag ville också få med så många olika miljöer som möjligt, som ni kanske märkte.

Hoppas ni gillade den. Jag gillade i alla fall att göra den. Det har varit bland det roligaste jag har ritat på länge.

Nu när jag jobbar på förskola så är det ganska svårt att slippa det här med att bli sjuk. Så idag har jag varit hemma och jobbat på lite arbetsprover. Bland annat det här hjärtat som ska bli en del av en bakgrund. Lite suddig bild blev det.

Känns så skönt att faktiskt ha fritid att göra arbetsprover på den här gången. När man kommer hem från jobbet är man visserligen trött. Men man slipper åtminstonde läxor. Förra året var jag så inne i alla skoluppgifter att jag knappt hade någon tid att lägga ner på dom.

Nu ska jag försöka göra klart inlägget med along the line.

Alltså jag blir så förbannad på detta att jag saknar ord (hittade denna bild cirkulerande på facebook) Mer korkat citat får man leta länge efter.

Det finns nog inget värre än rika människor som tror att dom är bättre än alla dom som saknar deras förmögenhet eller klass. Dom där som tror att dom är bättre än en taxichafför från Iran bara för att man råkade födas i ett land utan krig. Karma i all ära men nån måtta får det vara. Det är inte som att den där tjejen som jag läste om i situation stockholm som var 20 år och hemlös hade valt det. Hon hade bara haft en trasslig barndom, fått nog och inte haft mycket annat till val.

Jag har det bra. Jag har ett bra liv i min kära medelklassfamilj. Jag är tacksam över min familj, mina vänner och mitt jobb. Jag är oerhört tacksam för detta. Väl medveten om att jag har haft extrem tur i livets lotteri. Det är ingenting jag har valt, varken medvetet eller omedvetet.

Är lite insnöad på sveriges flyktingpolitik för tillfället. Kan ha att göra med att om ett visst parti fick som dom ville skulle hela förskolan där jag jobbar antagligen ligga döda i ett krig någonstans i världen... (kan tilläggas att jag jobbar på en förskola i Vårberg där ungefär 9 av 10 barn eller deras familj är födda utanför Sveriges gränser)

Det gör ont i hjärtat.

Att säga att det är något dom valt är det värsta jag har hört och det gör mig otroligt ledsen. Det gör ont och för ett ögonblick tappar jag allt hopp om mänskligheten.

Men sen nästa dag går jag till jobbet och barnen där botar direkt min trasiga framtidstro.

Jag älskar sådant här. Det bara står skrivet H-I-L-D-A över hela den här postern. Tror allt jag ska beställa hem den här ändå. Det är egentligen en sådan sak som man kanske inte behöver för sin överlevnad.. Men å andra sidan är det ju trots allt löning nu.

När jag var lite drömde jag om att besöka vartenda land i hela världen. Jag ville se allt. Det vill jag i och för sig fortfarande men har realistiskt nog kommit fram till att jag kanske inte kommer hinna det under mitt liv.

Hur som helst vill jag ha den här kartan. Och så vill jag kunna skrapa så många länder som möjligt. Det ska vara alldeles färgglatt en vacker dag.

Bilder från coolstuff.se. Där kan man också köpa kartan om man vill, 199 kronor.

Så var man tillbaka igen, till minusgrader och några centimeter snö. Ska visa mer bilder från resan sen tänkte jag, just nu måste jag jobba med den där boken som ska skickas in om några dagar bara. Stressad? Ja.

Ha det bra!

Är så himla nervös nu. Hatar att flyga, spydde nästan upp morgonkaffet på grun av detta. Längtar tills vi är framme.

Om 18 timmar är vi i Dubai! Om 3 går jag mot tunnelbanan in till Arlanda. Hej då!

Nu har jag varit 20 år i två dagar. Själva födelsedagen firades hemma hos mig med ett dussin kompisar. Självklart köptes det dekoration till kalaset.

Känns lite konstigt att vara 20 faktiskt

Suck. Min dator är kanske inte den smartaste datorn i världen. Men jag måste ändå tillåta mig att få slänga den i väggen på grund av detta.

Hade jobbat bra länge med en ny header och sen, bara så där, försvann allt.

Bara att börja om. Imorgon.

(är egentligen inget stort fan av just V-tecken i fotografier. Men nu kände jag mig tvungen)

När jag slutade studenten var en av mina högsta önskningar att få ett jobb. Önskan slog in och jag landade på ett 10h/veckan kontrakt hos Espresso House. Uppsägningstid på endast två veckor (idag en månad) gjorde att jag inte riktigt kunde lita på att jag skulle få stanna kvar. Så jag började önska efter ett heltidsjobb istället. Helst ett tidsbestämt där jag inte behövde oroa mig för att få kängan hela tiden.

Halvt år tog det, och äntligen: Jag har fått heltid på förskola! Ett tidsbestämt vikariat blir det. Känns hur bra som helst.

(kommer för övrigt vara kvar på espresso house fast på ett extrakontrakt, dvs 0 timmar i månaden. Kan gå tillbaka dit sen om jag vill när vikariatet tar slut. Det känns rätt tryggt.)

Det finns två saker i livet som jag gärna unnar mig då och då: Godis och pennor. (

Sist köpte jag dessa Inctense pennor för mina sista pengar (förutom reskassan till dubai). Lite som akvarellpennor antar jag. Men nu försvann all inspiration på en gång. Typiskt. Sitter och stirrar på ett vitt, tomt, papper och vet plötsligt inte hur man ritar längre.

Gick igenom bilder från julafton först nu. Insåg att jag inte tagit en enda bild utomhus. Höll mig mest inne den här julen.

Gillar Pajala mer och mer för varje år har jag märkt. Tror det är den där tidslösheten som lockar lite. Hur mycket som än händer i livet här i "verkligheten" och Stockholm, när man väl kommer 125 mil uppåt i landet är det som det alltid har varit. Har besökt mormor och morfar hela barndomen och det är precis som vanligt.

2012 ska jag:
1. Flytta hemifrån.
2. Rita mer.
3. Söka till nyckelviksskolan
4. Och konstfack kanske
5. Resa och vara borta helst en månad eller två
6. Vinna några hundratusen så jag har råd att göra allt detta... tur att punkt 2 är nästan gratis i alla fall.

Så, det låter ju bra.

(Bild från google)

GOTT NYTT ÅR!
Hoppas ni hade fint firande, det hade jag!

Råkade förstöra bloggen lite, om någon undrar varför menyn ligger så där udda till efter inläggen.

Får försöka fixa det nästa vecka någon gång...

(bild lånade jag från google)

Nu är både flyg och hotell klart!
Mina första dagar som 20 åring kommer tillbringas på denna plats, i Dubai.  Känns inte som att jag kommer att passa in speciellt bra bland all lyx. Men ska bli spännande att få se det. Och framför allt: Sol!

btw var det billigare att flyga till Dubai än upp till Pajala...

Mitt sociala liv har gått under.  Det enda jag gör just nu är jobba, sova, rita i boken och jobba. Håller på att spara pengar för jag vill bort från Stockholm. Vill resa iväg, långt.

Var säkert en månad sedan jag träffade Frida, vi sågs flera gånger i veckan förr i tiden. Den enda person jag har träffat är Martin (om man inte räknar med mamma och albin) Och Emelie, för att vi jobbade tillsammans en kväll och serverade snittar och skumpa.

Tiden har försvunnit. Kommer ihåg på gymnasiet då man fick träffa sina vänner flera timmar om dagen, fem dagar i veckan. Man borde nog inte ha klagat så mycket när man gick i skolan. jag saknar det nu. Att träffa vänner varannan vecka känns inte nog. Det är inte okej!

Sju dagar i veckan får jag ibland jobba.. Nu ser jag fram emot en spännande december med ingen helg så långt ögat når. Eller jo, den 23. Då sitter jag på ett flyg upp till Pajala. Ska bli skönt att komma iväg lite.

Men nu ska man nog sova.

Hmm.
Svårt att bara välja ett. Så jag tänkte ta några stycken.

Mitt första favoritminne är ett som jag har från dagis. Vi gjorde filmer med en OH-apparat. Då fick vi rita små historier på genomskinlig plast och spela upp för våra kompisar. Historien visades ju på väggen medan vi drog i plastbitarna och skapade våra sagor. Minns att jag var så otroligt fascinerad av att se historien på väggen. Jag jobbade med min kompis Nora och vi gjorde en historia om en katt som åkte rullskridskor till konsum och köpte mjölk.

Mitt andra favoritminne är från när jag var 9 år gammal och åkte på den längsta resan jag hittills har varit på. Vi var borta en månad och besökte Kambodja (2 veckor) och Malaysia (1 vecka) och Thailand (1 vecka). Resan var fantastisk på många sätt. Men det fanns en baksida som jag alltid kommer att bära med mig. Längst stränderna och andra turistfyllda ställen vandrade det barnm, i min ålder, fram och tillbaka. Med stora korgar fyllda med saker som dom ville sälja till oss. De fick inte möjlighet att gå i skola, än mindre åka på semester som vi gjorde. Minns att, i kambodja, fanns det mängder med människor i blandade åldrar som vilade sig längst gatkanten och hoppades på småmynt från förbipasserande. De kunde inte gå så mycket längre eftersom de saknade armar och/eller ben som de förlorat till landminor. Minns även hur stor jag kände mig. Och hur små de andra barnen var. Att en flicka som var nästan dubbelt så gammal som mig inte var bra mycket större.

Minns hur ledsen jag blev av att se dessa människor. Hur rädd och hur orättvist jag tyckte att världen var. Resan fick mig att bli tacksam över min skolgång, mitt hem och min familj. Något som jag tidigare mer eller mindre sett som tre självklarheter i livet.




Mitt femte favoritminne Balen i nian. Höjdpunkten av högstadiet. (Lyckades inte vända bilden på mig och Anton så den fick bli vriden) Lärarna hade bestämt vilka man skulle gå med, något som jag tycker var riktigt bra gjort av dom. Jag är glad att jag fick gå med Anton, vi har känt varandra hela livet så det blev inte alls stelt eller jobbigt.

Mitt tredje favoritminne. När jag sålde min första tavla. Den hänger nu i ett kök i vasastan.


Mitt femte favoritminne Cykelsemestrarna 1 och 2. Första sommaren cyklade vi mellan visby och fårö. Andra året virrade vi runt i Södermanland. Älskar friheten av att inte behöva bry sig om något annat än det absolut nödvändiga. Slippa internet, storstaden, mobiltelefonerna och stressen. Bara få vara med sina favoritmänniskor några dagar och cykla omkring. Tälta, laga mat på stormkök och bada. Det är bara vid sådana här tillfällen som burksoppa kan smaka så gott, liggunderlag vara så otroligt bekvämt och ett dopp i havet vara så svalkande.

---

Dag 01 – Om mig Dag 02 – Min första kärlek Dag 03 – Mina föräldrar Dag 04 – Det här åt jag i dag Dag 05 – Vad är kärlek? Dag 06 – Min dag Dag 07 – Min bästa vän Dag 08 – Ett ögonblick Dag 09 – Min tro Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag Dag 11 – Mina syskon Dag 12 – I min handväska Dag 13 – Den här veckan Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag? Dag 15 – Mina drömmar Dag 16 – Min första kyss Dag 17 – Mitt favoritminne Dag 18 – Min favoritfödelsedag Dag 19 – Detta ångrar jag Dag 20 – Den här månaden Dag 21 – Ett annat ögonblick Dag 22 – Det här upprör mig Dag 23 – Det här får mig att må bättre Dag 24 – Det här får mig att gråta Dag 25 – En första Dag 26 – Mina rädslor Dag 27 – Min favoritplats Dag 28 – Det här saknar jag Dag 29 – Mina ambitioner Dag 30 – Ett sista ögonblick